Maken min och jag har alltid drömt om ett stort hus. Vi bor ju i hus redan, inte så litet heller men vi är fem personer så vi kräver lite plats. Så av en slump trillar maken på ett hus på nätet, i vår egen hemby! Inget byte av dagis och skola, nära till familj och älskade grannar. Jag är så sugen! Ska nog åka och tjuvkika i morgon *fnissar*

Tog mod till mig i dag och framförde min åsikt om den stora arbetsbörden på avdelningen för en av mina överordnade. Han tyckte inte heller det var ok så kanske kan det hända nåt. Men jag längtar så tills min underläkarkollega har masat sig ur sjuksängen och kommer tillbaka för han, tillskillnad från de fina kirurgerna, tycker inte det är under hans värdighet att faktiskt jobba när han är placerad på avdelningen.

Inga reflektioner i dag...men gott om pirr för det känns faktiskt väldigt rätt med det här huset.