I natt drömde jag en sån där dröm som gör att man fortfarande är förbannad när man vaknar och en stund till. Jag drömde att jag var så trött att jag somnade först av alla i familjen. Men när jag vaknade sisådär 4 på natten/morgonen hade min man somnat...utan att lägga barnen! Så de var vakna och satt hålögda och lekte i varsitt rum. Jag var självklart superförbannat, skulle inte familjelivet kunna gå runt utan mig, skulle inte jag kunna få somna tidigt utan att allt brakade?

Som tur är finns det inte så mycket sanning i den drömmen, nog för att jag sköter de mesta av nattningrutinerna här hemma men de skulle knappast falla om jag inte var närvarande.

Jag har en teori!

Jag tror man drömmer om möjligheter som är så osannolika att man bara snuddar vid dom men aldrig riktigt utforskar möjligheten att det skulle kunna hända.

Jag drömmer ofta och mycket, minns det mesta dessutom när jag vaknar. Och tro mig, jag har drömt de mest bisarra drömmarna, sånt jag kanske snabbt tänkt, men slagit ifrån mig för det är för otroligt. Som att ha sex med Göran Persson (Observera att jag INTE drömt det här) Om nån säger till dig att tänka dig det men du bara säger "Nej fy faan, det vill jag inte ens tänka på" Då kan du ge dig på att du drömmer just det på natten.

När jag är vaken drömmer jag om att få åka på en All inclusive till ett varmt land med familjen, Egypten kanske?

Stora dottern insåg i dag att vi missat en av hennes många läkarronder, jävlar! Rent ut sagt. Det tragikomiska är att hon just den dagen gjort illa sin andra hand så hon kan behöva besöka dom av den anledningen också *mutter*

Dagens reflektioner i korthet:

• Jag tror vår nya chef är bra.
• Att det just är ens egna ungar som har samma humör som en själv kan ibland sätta käppar i hjulet för familjefriden.
• Jag tror man äter mat på Sandplaneten (Tatooine i Star Wars för er oinvigda) Sånt man funderar över när man har 6-åriga barn :-)