När jag satt där i bilen på vägen hem från mitt jobb på den prestigefyllda avdelningen, mörkt var det redan och trots att det var varmt i bilen så frös jag lite eftersom termometern sa 7 minus, då drömde jag mig bort och tänkte på bloggen som aldrig blivit. Så slog det mig, kanske borde jag nu, med skalpellen i handen och hjärtat så närvarande, med kniven mot strupen och hjärtat i handen. Så spelades Kents Hjärta på radio och det var som ett teckan.

Så nu börjar jag!

Vad ska jag blogga om? Tankar, idéer och åsikter av en människa i utvecklig. Med döden så närvarande på jobbet och livet ännu mer närvarande i hemmet så finns det så många tankar, om stort och smått, allvar och småstrunt.

Kanske kan jag få någon annan att också börja fundera?