I veckan sa 3-åriga dottern apropå att en av hennes "grabbar" har dockor "Men han är ju pojke ju" Sorgligt! Måste arbeta på det.

Så sa å andra sidan 6-åriga sonen i dag när han iklätt sig nya kamoflagebyxorna och favorit kamoflagetröjan för att visa pappa vilken häftig soldat han var "Lillasyster, kan vi inte leka med dina dockor" Så då kändes det lite bättre, jag har lyckats med mitt jämnställdshetsarbete med ett av mina barn iaf.

Dagens reflektioner i korthet:

• Tänk att en avdelning som är så prestigefylld kan vara så dysfunktionell.
• Jag gillar nog REMs originalversion av Everboby hurts bättre än Haiti-kopian.
• Jag tror jag varit kär i Bjötn Skifs hela mitt liv.
• Jag ser fram emot att bli rik för jag hatar att vara pank!
• Om inte lilla dottern slutar vara så f-rbannat envis så hon håller oss vakna på nätterna kommer jag bli galen av sömnbrist.

Jag älskar mitt jobb men det känns inte helt tillfredsställande att vakna på nätterna och rabla blodtrycksmediciner...eller så är det helt enkelt lilla dotterns fel, hade hon inte väckt mig hade jag ju inte gjort det.

Fick just en Deja Vu, skumt...