Känns som ett bra tema just nu.  Lyssna och njut.

Och fantstiska Loppan dansar på bästa hårdrocksmanér när mamma spelar musik. Så jag ler. För hur kan man låta bli. Men gråter gör jag inte. Fast vad nära det var när jag vart tvungen att förklara att jag kunde bli sen på dagis. Till bästa fröken. Som såg ut som om hon ville krama om mig. Men nej, tänker inte!

En sunkig dag som denna borde Gud kunna vara lite schysst. Men nej, han ser till att hela journalsystemet strejkar. Så frustrationen flödar. Jag andas 10 djupa andetag och går ut från mitt rum.

Alla undrar, vad har hänt?

Jag är sårad. Jag är sviken. Jag är besviken. Och inte så lite äcklad. Bara för att det inte var meningen, inte menat så, gör det inte ok. Låt oss nöja oss med det.

Jag är så trött. På ord. Som skadar för att de är så lätta att bara säga. Skriva. Som om de inte är på riktigt. Jag orkar inte väga mina ord, ta hänsyn till andras känslor när jag ska beskriva mina. Men jag måste, för att behålla respekten för mig själv. Så jag drar mig lite undan, orkar inte med den pressen under tid. Som vid chatt eller sms. Vill ni få tag på mig så finns jag i mitt hem, alternativt ring. För jag är inte röstlös, bara tröstlös.

Säg inget ni inte menar. Skriv inget ni inte kan stå för.

Lita inte på nån.

Röker en cigg. Diskar en nappflaska. Förundras över hur snabbt saker kan ändras. När man får reda på sanningen.

Det har ju diskuterats en del om det för en tid sen. Men jag är lite sen. Ibland. Det händer i vilket fall som helst att jag gör det. Aldrig när jag borde göra annat förstås. Som att jobba t.ex Men ibland är det 5 minuter tills nästa patient och har inget lämpligt att fylla de minutrarna med. På en akutmottagning kan man alltid ta nästa patient, i princip iaf. Men det går inte hos oss, jag måste ju vänta tills de kommer. Så varför inte.

På 50-talet var det ovanligt att båda föräldrarna jobbade. Oftast var det förstås kvinnorna som var hemma. Det var inte heller svårt att leva på en lön. I dag är det tvärtom ovanligt att någon av föräldrarna är hemma vilket gör att våra arbetsplatser är fyllda av småbarnsföräldrar och förskolorna fulla med barn. Vi kan inte heller leva på en lön på samma sätt, så vi har just inget val. Och alla vet att barn blir sjuka. Precis som på 50-talet. Men skillnaden är att då fanns det redan någon hemma som självklart tog hand om det sjuka barnet. Nu måste någon vara hemma från sitt jobb. Så klart. Men det verkar komma som en chock för alla arbetsgivare. Det finns det inga resurser för. Egentligen borde alla arbetsplatser ha en extra person anställd bara som resurs för alla vabbande föräldrar. För de finns överallt, alltid. Så är det, så måste det vara. Om vi inte ska återgå till 50-talet förstås men det har nog ingen lust med.

Skulle vara ledig i mars var det tänkt. För att göra färdigt mitt examensarbete (helvetets jävla skitarbete!) Men så ringde dom i dag från mitt gamla jobb och bad så snällt så jag kunde bara inte kunde säga nej. Så jag jobbar typ halvtid där i mars. Hoppas bara min planering håller för arbetet :-/

Dagens reflektioner i korthet:

• Ambivalent, jajamen!
• Pizza är gott. Och kebab.
• In Flames Alias, fantastisk låt! A Sense of Purpose, fantastisk skiva!

Kanske inte men jag vet ju att många läser här, då även såna som kanske inte vill läsa/veta allt. Ska jag då inte skrivas vad jag vill? Nja, det ligger inte för mig helt enkelt.

Jag jobbar ju som läkare. I det jobbet ingår att se nakna människor och att undrsöka deras kroppar, överallt. Jag har för länge sen slutat tycka att det är pinsamt med snoppar och andra delar. Så att se mer eller mindre nakna kvinnor är vardag. Och det är vanliga kvinnor, inga fotomodeller i retuscherade bilder eller porrstjänor. Som ju är de enda andra nakna kvinnor som många kvinnor ser. Och kvinnor ser olika ut. Smala, korta, tjocka, kurviga, håriga, fräkniga, sminkade m.m Och de smala är inte vackrare generellt. Så varför detta kämpande? Vill jag se ut som de smala kvinnorna jag ser i mitt undersökningsrum? Egentligen inte. Jag är ju snygg som jag är. Innebär nu detta att jag kommer sluta banta? Troligen inte. För jag kan ju bli snyggare.

Dagens reflektioner i korthet:

• Kanske ska jag vänta lite till. Tills efter Sweden Rock. För skit vilka bra band det kommer. Och det är så kul att dricka öl till hårdrock.
• Och så till det jag varnat för. Jag behöver bli upphånglad mot en vägg. Och påsatt tills jag skriker. Så hjärnan kanske blir tyst. Verkar vara nåt som går i dessa dagar. Åtminstone i närmaste bekantskapskretsen.

Det är lite långsamt här. Eftersom jag börjat på nytt jobb, alltså ny lokal men samma arbetsuppgifter, så känner inte syrrorna mig. Därför bokar de lika många patienter på mig som de gjorde till en börjat på mitt förra jobb. Fast jag är dubbelt så snabb numer. Funderar på att be dem boka in mer. Fast...då kanske jag är tvungen att jobba över för så kan det ju bli, svårt att få det perfekt liksom. Och jag ska ju ändå inte jobba här mer än fyra veckor, ska jag anstränga mig? Troligen ja, eftersom det helt enkelt blir för tråkigt annars. Säger till. I morgon.

Skitless på LCHF. Vill ha grönsaker och frukt! Kan man köra LCHF varannan vecka och bara frukt och grönt, typ Detox den andra? Eller kanske bara bli fet? Plastikkirurgi? Alla dessa svåra frågor, hur ska jag kunna bestämma mig? ;-)

Dagen reflektioner i korthet:

• Om tre veckor ligger jag i solen och glassar.
• Det droppar utanför fönstret. Plusgrader alltså. Merde! Då kommer bilen säkert börja leka discokula igen.

I går påpekade maken att mitt blogginlägg var lite kort. Jag tyckte han var lite gnällig. Tills jag tittade in på bloggen och insåg att typ hela inlägget var borta, endast första raden var kvar. Och inte minns jag vad jag skrivit heller.

Denna dag har gått i syndens tecken. Och det är inte helt lätt som gift kvinna eftersom man kan njuta av de bästa synderna utan Guds straff. Men frosseri har jag inget frikort för. Säger bara chokladpudding, sjukt underskattat!

Dagen reflektioner i korthet:

• En vän/kursare ska ha en bäbis, hennes nr 4. Mina äggstockar värker!
• Högmod. Den synden åker jag dit på dagligen.