Jag har bestämt mig. För att duga, som jag är. Kanske gå ner lite i vikt men inga andra interventioner. Vara en förebild, hälsosam men stolt. Att kroppen ändå visar spår över allt jag varit med om. För jag är en 35-årig 3-barnsmamma. Och en jävlig snygg sådan!

Min lilltjej kan sjunga Manboy...på perfekt engelska! Nog för hon är språkbegåvad och har påbrå. Men ändå!

Livet går vidare på avdelningen. Inte som vanligt dock eftersom vi inte opererar som vanligt. Kirurgerna sitter i Brainstorm-mötet hela dagen och jag är så lycklig att jag slipper. Men förmiddagen var lite kämpig, vårt journalsystem låg nere så det vart till att skriva papperremisser och skicka i rörposten.

Kom just på att jag glömde en grej i dag, faan!

Dagens reflektioner i korthet:

• Allt har en mening, ibland kan det bara ta lång tid innan man ser det. Undantaget är barn som dör, där kan inte ens positiva jag hitta nåt, på 1000 år.