Jag skrev faktiskt ett inlägg i går med men det försvann, sunkig känsla. Ny dag, nya tag.

Jag slapp berätta för en patient att hon skulle dö. Kände mig mycket befriad. Nu får nån annan stackare göra det men man är sig själv närmast. Och denna stackars kvinna har jag försökt få andra (läs kirurger) att hjälpa men det har bara varit en massa gafflande...tills min underläkarkollega går jour och mao kan göra som han vill, då händer det grejer. Och suravdelningen som igår vägrade ta i patienten med tång är där hon ligger nu efter att nån ryckt i rätt trådar. Nöjd!

I går försökte en kille ta sig förbi mig...mycket snö=trång gata. Så han skrapade mig när han insåg sitt misstag och backade tillbaka. Jag viftade såklart åt karl och stannade på andra sidan korsningen vid sidan. Och han gasar förbi! Självklart tog jag hans registreringsnummer men det blev inget på bilen så jag skiter i det. Men jag hoppas han oroar sig i månader att jag ska höra av mig.

Dagens övertid, tre timmar! Tack för en trevlig kandidat som frivilligt erbjöd sig att stanna kvar och hjälpa till. Annars har det varit två steg framåt och ett bak hela dagen. Då tar t.o.m det allra enklaste tid.

Greys på TV. Känns inte lika häftigt med Christinas hjärtopertioner när man jobbar med det hela dagarna...nåja, nu ljög jag allt, jag jobbar med det före och efter. Känns inte lika coolt iaf.

Dagens reflektioner i korthet:

• Ibland är det kul med gammal musik, man upptäcker att det finns låtar man inte tänker på med artister som man knappt minns som man gillar tex Glorius med Andreas Johnson. Eller den med Timbaland, Apologize.
• Fortfarande sugen på att supa mig full och lyssna på Volbeat...för att sen dansa skiten ur mig på nån dansgolv nånstans.
• Spanska, mycket vackert språk.

Konstigt det här med bloggande, jag vet ju att folk läser. Ändå känner jag behov att berätta ibland, ändå.

I morgon tror jag att jag ska skriva om fördelara med LCHF...men inte nu för jag orkar inte, måste sova.