Japp, så var det dags igen. Hugg i magen och ett humör utan dess like=mens på väg. Maken och barnen hukar. Och det tycker jag att dom ska. En gång i månaden skrämmer jag upp dom så dom håller sig på mattan, tills nästa gång.

Självklart tittar jag på schlagerfstivalen. Som vanligt är de flesta låtar otroligt dåliga. Och förvånadsvärt många kan inte sjunga.

Jag har sökt jobb. Upp på hästen bara. Ett jobb har jag sökt "på riktigt", två andra bara hört mig för om dom behöver nån. Så hoppet väcks på nytt.

Dags för Anna!

Det gjorde hon bra. Nu håller vi tummarna.