Vilken härlig helg, full av vila och mys, goda vänner och så några släktingar på det. Och semlor förstås, såna bakade vi i lördags och goda var dom också. Vi har hunnit städa också, jag älskar söndagar av den anledningen, måndagar också, för då är hemmet så skinande. Efter det är det bara förfall.

Nu ska jag titta på tonårsserie, The vampire diaries. Jag är barnsligt förtjust både i vampyrer och romantiska tonårsserier så den här är perfekt. Och i den här är vampyrerna verkligen snygga till skillnad från i Twilight. Har jag riktigt tur är det riktigt mycket hångel och naket i det här avsnittet :-)

Fast dom slår inte Alexander Skarsgård i True Blood. Honom har jag faktiskt träffat på riktigt, en natt för länge sen på Escobar. Jag tror inte jag gjorde nåt bestående intryck.

Jag hoppas nästa vecka inte blir lika skit som den förra. Och jag tror jag ska se till att få lite semester, jag har ju lite flextimmar att ta ut.

Jag tror att jag löst gåtan med lilldotterns nattliga sammanbrott. Hon är kissnödig! Men som bror sin är hon för trött för att kunna förklara det så hon skriker och beter sig istället. Go men knasig liten dam det där.

Dagens reflektioner i korthet:

• Man blir inte lyckligare av att vara smal, det vet jag. Så varför kan man inte bara vara nöjd då? Så jag äter en chilinöt till.
• Jag har faktiskt fått världens gulligaste ungar...så det så! Må så vara att de också är de knäppaste men det är troligen ett släktdrag.

Det vart en sååå lyckad kväll. Markus (Krunegård alltså) var ännu bättre än jag trodde! Och Katalin är verkligen ett mysigt ställe.

Markus Krunegård på Katalin 

På hemmafronten hade det också gått alldeles utmärkt, alla tre ungarna stod i fönstret och vinkade när vi åkte utan en enda tår. Dom hade somnat efter lite Lets dance och en ansenlig mängd godis. Och som vanligt när jag inte är hemma när lilla dottern somnar så sov hon hela natten, vad är det med den ungen? Själv somnade jag redan i bilen på vägen hem, tur att det inte var jag som körde.

Så har vi äntligen skottat bort snön från verandataket och carporten så nu sover vi lite lugnare här i hushållet. Förrutom stackars sonen då som får lov att sova i sovrummet där värmepumpen sitter på utsidan...satan vad det (annars effektiva) eländet kan brumma! Fast det talar vi tyst om, än har han inte noterat det nämligen.

I dag gick pojkens jeans sönder. Det i sig är knappast nåt ovanligt, det går åt många jeans i det här hushållet. Men det här tog rekordet, han hann ha dom i EN DAG!  Snacka om dålig kvalitet, tillbaka med dom på en gång.

Dagens reflektioner i korthet:

• Borde man inte bygga i Sverige så det tål snö?
• Varför fryser inte barn? Mina kan åtminstone springa nakna när jag själv har både tjocktröja och raggsockor på mig.
• Undrar om jag kommer känna mig piggare och fräschare när jag är 60 år?
• Jag tror jag ska prova nån annat ställe att jobba på när min anställning går ut...kanske...

Trevlig lördag mina när och kära och alla andra så klart.

Inte för barnvakt överhuvudtaget utan för stora dottern att vara det till de två små. Jag och maken ska gå på Katalin och kolla på Markus Krunegård, ska bli jätteskoj och stora dottern erbjöd sig frivilligt att vara barnvakt, alldeles själv. Vilket i sig inte är så konstigt men eftersom det finns lite speciella omständigheter har jag inte vågat än. Stort steg för en hönsig mamma. Men bästa fastern finns som back up.

I dag slutade jag faktiskt i tid, kors i taket! Visserligen för att vi har så smackfullt på avdelningen att vi nästan fått stänga op, tar bara de mest akuta fallen. Så halva mitt jobb, vilket att ta hand om de som ska opereras, faller fort.

Nästa vecka kommer kandidaterna, det jag var själv för bara en månad sen Jag har helt klart för mig hur jag INTE ska bete mig.

Inga reflektioner...än.

I dag har varit en bajsdag.

En patient fick hjärtstop i dag. Han lever men inte tack vare mig kan jag säga.

Sen fick jag en utskällning av Dr V. Jag hade inte gjort det han bad mig om, så långt hade han rätt. Men det var för att Dr M sa åt mig att INTE göra det...och jag höll med Dr M. Det positiva är att patienten i fråga mår bra och inte blir berörd på något negativt sätt. Och övrig personal på min avdelning, vilka guldklimpar! Tog hand om en något skakad underläkare på bästa sätt (kaffe och massor av förstående nickar och oj och men och näh)

Höll på att kasta makens kontokort i sjukhuset stora tvättkorg=aldrig få tillbaka det. Gjorde det tack ock lov inte.

Lunchkompisen var hemma med sjukt barn...köpte supertråkig sallad istället, inte alls lika kul.

Men det har varit bra saker med den här dagen också, som kesoplättarna jag åt, med sockerfri sylt till såklart. Väldigt LCHF men oj så gott.

Recept:

En liten burk keso, 2 ägg, 2 msk mjöl, helst dinkel. Mixa och grädda i mycket smör i het panna.

Och min familj, oj vilka härliga människor, stora som små.

Dagens reflektion i korthet:

• Att man inte har så höga krav när man köper en begagnad bil förstår jag, då är ju budgeten oftast det som styr. Men nån måste ju köpt alla dessa skitbilar som nya. Bevisar bara en gång för alla att smaken är som baken.
• Jag hatar (starkt ord) folk som skriver/säger saker som om det vore sanning fast de inte har nån grund för det. FARLIGT!

I morgon är en ny dag.

I natt drömde jag en sån där dröm som gör att man fortfarande är förbannad när man vaknar och en stund till. Jag drömde att jag var så trött att jag somnade först av alla i familjen. Men när jag vaknade sisådär 4 på natten/morgonen hade min man somnat...utan att lägga barnen! Så de var vakna och satt hålögda och lekte i varsitt rum. Jag var självklart superförbannat, skulle inte familjelivet kunna gå runt utan mig, skulle inte jag kunna få somna tidigt utan att allt brakade?

Som tur är finns det inte så mycket sanning i den drömmen, nog för att jag sköter de mesta av nattningrutinerna här hemma men de skulle knappast falla om jag inte var närvarande.

Jag har en teori!

Jag tror man drömmer om möjligheter som är så osannolika att man bara snuddar vid dom men aldrig riktigt utforskar möjligheten att det skulle kunna hända.

Jag drömmer ofta och mycket, minns det mesta dessutom när jag vaknar. Och tro mig, jag har drömt de mest bisarra drömmarna, sånt jag kanske snabbt tänkt, men slagit ifrån mig för det är för otroligt. Som att ha sex med Göran Persson (Observera att jag INTE drömt det här) Om nån säger till dig att tänka dig det men du bara säger "Nej fy faan, det vill jag inte ens tänka på" Då kan du ge dig på att du drömmer just det på natten.

När jag är vaken drömmer jag om att få åka på en All inclusive till ett varmt land med familjen, Egypten kanske?

Stora dottern insåg i dag att vi missat en av hennes många läkarronder, jävlar! Rent ut sagt. Det tragikomiska är att hon just den dagen gjort illa sin andra hand så hon kan behöva besöka dom av den anledningen också *mutter*

Dagens reflektioner i korthet:

• Jag tror vår nya chef är bra.
• Att det just är ens egna ungar som har samma humör som en själv kan ibland sätta käppar i hjulet för familjefriden.
• Jag tror man äter mat på Sandplaneten (Tatooine i Star Wars för er oinvigda) Sånt man funderar över när man har 6-åriga barn :-)

I veckan sa 3-åriga dottern apropå att en av hennes "grabbar" har dockor "Men han är ju pojke ju" Sorgligt! Måste arbeta på det.

Så sa å andra sidan 6-åriga sonen i dag när han iklätt sig nya kamoflagebyxorna och favorit kamoflagetröjan för att visa pappa vilken häftig soldat han var "Lillasyster, kan vi inte leka med dina dockor" Så då kändes det lite bättre, jag har lyckats med mitt jämnställdshetsarbete med ett av mina barn iaf.

Dagens reflektioner i korthet:

• Tänk att en avdelning som är så prestigefylld kan vara så dysfunktionell.
• Jag gillar nog REMs originalversion av Everboby hurts bättre än Haiti-kopian.
• Jag tror jag varit kär i Bjötn Skifs hela mitt liv.
• Jag ser fram emot att bli rik för jag hatar att vara pank!
• Om inte lilla dottern slutar vara så f-rbannat envis så hon håller oss vakna på nätterna kommer jag bli galen av sömnbrist.

Jag älskar mitt jobb men det känns inte helt tillfredsställande att vakna på nätterna och rabla blodtrycksmediciner...eller så är det helt enkelt lilla dotterns fel, hade hon inte väckt mig hade jag ju inte gjort det.

Fick just en Deja Vu, skumt...

När jag satt där i bilen på vägen hem från mitt jobb på den prestigefyllda avdelningen, mörkt var det redan och trots att det var varmt i bilen så frös jag lite eftersom termometern sa 7 minus, då drömde jag mig bort och tänkte på bloggen som aldrig blivit. Så slog det mig, kanske borde jag nu, med skalpellen i handen och hjärtat så närvarande, med kniven mot strupen och hjärtat i handen. Så spelades Kents Hjärta på radio och det var som ett teckan.

Så nu börjar jag!

Vad ska jag blogga om? Tankar, idéer och åsikter av en människa i utvecklig. Med döden så närvarande på jobbet och livet ännu mer närvarande i hemmet så finns det så många tankar, om stort och smått, allvar och småstrunt.

Kanske kan jag få någon annan att också börja fundera?