Ibland tar det lite tid innan poletten trillar ner. Lilla dottern har beklagat sig en längre tid över i stort sätt alla tröjor vi satt på henne. Utom fotbollströjorna. Så dom har varit som hennes mysbyxor. Men eftersom dom är gjorda i läskigt, glansigt tyg har jag inte riktigt velat ha dom till dagis då det ska vara ute och lekas i många minusgrader. Men i dag slog det mig...dom är ju större. Dom är faktiskt en rejäl bit större. Så jag insåg att det nog var dags att plocka fram en ny storlek ur garderoben med syskonen och kusinernas urväxta kläder. Sagt och gjort.

Jag började nästan gråta, kläderna som låg där hade jag ju just plockat ur brorsan garderob...kändes det som. Tiden går så fort! Han hade den storleken när vi kom hem från BB med lillasyster, m.a.o har det gått tre år sen han hade dom men det känns som förra veckan. Jag hinner inte med, snart är dom vuxna och utflugna, jag är pensionär och så är det bara döden kvar.

Jag tänker på min vän som ska ha barn...typ nu. Jag ringde dit i dag men ingen svarade. Så jag skickade ett meddelande men hon svarade inte på det heller. Kanske föder hon...typ nu?

Tänk, det har snöat hos mig också. Så jag satte på mig de höga stövlarna när jag skulle hämta tidningen i morse. Men det hade inte kommit nån och stövlarna räckte inte, jag fick snö på byxorna ändå. Förbannade vinter. Men jag slapp skotta iaf, det skötte maken. Jag skurade inne istället. Mycket könsstereotypisk. Men tidseffektivt eftersom jag faktiskt är bättre på att skura och maken på att skotta.

Jag tittar på Die hard 2 och skriver samtidigt, den är riktigt bra faktiskt.

Nu kallar maken på Facebook, vad säger det om oss? För han sitter ju i rummet bredvid :-)

Inga reflektioner.

Men det är väl härligt. Med melodifestival alltså. Lilla tjejen sover, den stora sitter i samma rum för en gång skull (bästa ljudet i huset) och maken är nöjd att det är hårtrock med. Chokladpudding har vi hunnit äta också, med nån misslyckad vaniljsås till, gott var det ändå. Undrar vad jag kan äta nu? Nya tag på måndag...tror jag.

Dagens reflektioner i korthet:

• Tänk att lilla dotten som inte just minns några andra vintrar tror att det är så här det ska vara.
• Varje år säger man att årets startfält är ovanligt dåligt.
• OS är beroendeframkallande, bäst att inte börja titta.

Jag är sugen på att se en riktigt bra film men har ingen. Kanske måste de roliga små filmerna med Dolph i pauserna på melodifestivalen få duga, roliga är dom iaf.

Sjukt skön sovmorgon i morse, drömde som vanligt de mest vansinniga drömmarna.

Det gäller att ha fantasi. När snön yr som bäst utanför fönstret så lägger vi en filt på golvet och packar picnic-korgen med saft och hembakt pizza, studerar den blå himlen och känner solens strålar värma vår hud. Och genast blir vi lite lyckligare. Att själva pizzan till största del är bakad av barnen gör den bara godare.

Lycklig för i dag är det fredag, vilket innebär sovmorgon i morgon. Och gud vad jag behöver det!

Kära vänner, jag lämnar er inte, även om jag flyttar, för huset ligger ca 3 minuter från vårt nuvarande...och då kan nog t.o.m bästaste grannen komma och fika ändå :-) Var faktiskt förbi och smygkikade i dag, från bilen bara lite så där. Tomten såg mindre ut än jag trodde men huset är väldigt fint, lite annan färg så blir det tip top. Ska bli väldigt spännande att se insidan på visningen nästa helg.

Min käre son är i upplösningstillstånd. Han tycker verkligen reklamen där mamman fyller på nappflaskan med det skitiga diskvattnet är fruktansvärt, han säger att han inte står ut med att se den mer. Man måste vara snäll mot småbarn säger han. Åh, jag har lyckats med ett barn åtminstone.

Äsch, dom andra är bra lyckade dom med.

Dagens reflektioner i korthet:

• Tre kronors matchdräkt ser ut som om den kommer från 1983.
• Euroshoppers Tacochips med ostsmak smakar...svamp?

Snöstorm...igen. Men va faan!

Maken min och jag har alltid drömt om ett stort hus. Vi bor ju i hus redan, inte så litet heller men vi är fem personer så vi kräver lite plats. Så av en slump trillar maken på ett hus på nätet, i vår egen hemby! Inget byte av dagis och skola, nära till familj och älskade grannar. Jag är så sugen! Ska nog åka och tjuvkika i morgon *fnissar*

Tog mod till mig i dag och framförde min åsikt om den stora arbetsbörden på avdelningen för en av mina överordnade. Han tyckte inte heller det var ok så kanske kan det hända nåt. Men jag längtar så tills min underläkarkollega har masat sig ur sjuksängen och kommer tillbaka för han, tillskillnad från de fina kirurgerna, tycker inte det är under hans värdighet att faktiskt jobba när han är placerad på avdelningen.

Inga reflektioner i dag...men gott om pirr för det känns faktiskt väldigt rätt med det här huset.

Jag skrev ett långt inlägg om en lång och jobbig bajsdag...och naturligtvis försvann det i cyberrymden. Jag säger ju det, bajsdag!

Dagens relektioner i superkortet:

• Hög lön och rang ger inte bättre arbetsmoral (har jag bittert fått erfara i dag)
• Man blir inte lycklig av pengar men klart olycklig av bristen på detsamma.

Jag går och sover istället *sur*

Min son har glasögon. Han har aldrig haft bekymmer med det, förrän nu. Helt plötsligt, efter 1,5 år, vill han inte längre. Helt plötsligt tycker han att dom är jobbiga. Inte så att nån har retat honom eller så heller utan han förstår bara inte, han har ju bra syn. Så hur förklarar man för honom att översynta personer ser bra men ändå har dålig syn? Jag hoppas att det här som så mycket annat bara är en fas.

OK dag annars, ingen har dött, ingen har skällt ut mig och bara en timmes övertid.

Kandidaterna har dykt upp. De tar lika mycket tid som de sparar.

Fettisdag idag och det bjöds på semla på jobbet, inte så tokigt. Fast mina hemmagjorda var godare.

Dagens reflektioner i korthet:

• Jiho, grabben från i går klarade operationen, 1-0 i matchen mellan livet vs cancer.
• Det är allmänt känt att man blir känslosam och gråtmild under graviditeter...men ingen berättar att det aldrig försvinner och bara bygger på sig för varje barn.
• Är bikiniformen värd all denna diet eller ska man helt enkelt anlita plastikkirurgerna?
• Kommer det bli vår...för det känns som istiden kommit åter.

I morgon är det onsdag, efter jag lyckats kravla mig ur sängen är det bara två mornar kvar till helgen=sovmorgon!

Vem trodde jag att jag lurat, inte min kära dotter iaf, hon var lika arg i natt igen, fast hon kissat. Men blöjan var torr i morse så det blir billigare, alltid nåt. Det värsta av allt är att jag egenligen tycker att det är ganska mysigt när hon kommer in i vår säng...om bara hon också kunde tycka det *mutter* Resultatet av det blir att min arbetskollega som gått jour hela natten tyckte att jag verkade tröttare än han. Tror fan det, jag har gått jour i 3 år!

Annars har det varit en bra dag på jobbet. Jag vågade mig tom på att byta sida...inte till kirurgernas utan bara på avdelningen, nya patienter, nya rumsnummer. Så har jag bestämt mig för att ta semester v 14. Och på måndag för då ska stortjejen göra ett sömnEEG, en riktigt skojig historia NOT!

Apropå barn och sjukhus, i dag tog jag hand om min hittills yngsta patient (inte minsta dock eftersom tanter kan vara otroligt små) en blott 15-årig livrädd pojke som var både butter och trotsig, tur att jag övat hemma på både trotsig 3-åring och butter 15-åring.

Jag är verkligen en väldigt nyfiken person, just nu lite mer än annars eftersom mina vänner har för sig så många roliga saker.

Dagens reflektioner i korthet:

• Hade jag ätit normalkost hade jag aldrig orkat den här första månaden.
• Barn är faktiskt guds gåva till oss människor på jorden...trots allt.
• Jag tror att ett lagom lång arbetsdag skulle vara ungeför 6 timmar.
• Tänk att man kan vara så trött att man inte orkar gå och lägga sig, en rejäl paradox.
• Det går verkligen att sälja allt till desperata människor, det bevisar varenda homeopat...som verkligen är de största kvacksalvarna som finns.

OS, jasså, har det startat? Borde jag vara intresserad? Fast då måste man ha ett liv va? Dåså, då skiter jag i det, kortversionen får man på nyheterna ändå.