Och jag är en av dom. Han (för i en sån här fråga måste det vara en han) är tydligt missnöjd med mitt leverne på sista tiden, kanske framförallt fredagskvällen. Synd för honom för jag är jävligt nöjd med den kvällen. Kanske inte resultatet dagen efter men sånt är småpetitesser. Så, hur väljer Gud att straffa en stackars synderska. Jo, genom att ännu en gång ta hennes röst. Så här sitter jag igen, sjukskriven från jobbet eftersom det inte går att jobba som läkare utan röst! Min sista patient i dag vände sig om i dörren innan han gick och sa "Krya på dig doktorn" Det är min replik, tack!

Dessutom har min käre Mini Cooper bestämt sig för att bli discokula. Rutan på höger sida åker upp och ner, kupélampan blinkar och indikatorlampan för punka blinkar utan anledning. Dessutom går det inte att låsa för då går larmet. Elfel?

Dagens reflektioner i korthet:

• Frustration, på så många plan!

Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja vara en dum blondin. För att jag tror att de har det enklare. Nu har jag troligen lyckats för helgens fylla lär ha sänkt mitt IQ med typ 100. För alla oinvigda var jag på Hardcore superstar i fredags med min syster. Vilken konsert, vilket partaj, ta me fan perfekt musik att supa till. Firade av gamla jobbet. Med råge. Hamnade på Bullet med väl valda delar av bandet med posse. Drack gratissprit. Borde vetat bättre, det har aldrig slutat bra förrut. Låt mig säga så här, tack gode Gud för värmegolv på toan. Och lördagen tillbringades i sängen med en skadeglad make som äntligen fick gotta sig åt en sjukt bakfull fru.

Nytt jobb. Igen. Nya patienter. Eller inte, när det gäller dem är det mesta sig likt. Likså vårt värdelösa journalsystem. Men det blir nog bra det här, lön, lön, lön, lön...

Det har hunnit vara både jul och nyår sedan sist. Allt blev perfekt.

Startat med LCHF igen, måste ta tag i det här igen. Än så länge går det bra.

Åkte pulka med ungarna i dag. De ville börja med fika och efter 5 åk var det dags igen. Jag sa inte emot. Som vanligt var min kära treåring...ja, hur ska jag förklara det...gnällig? Hon är bara så vansinnigt envis och måste bara få allting precis som hon vill ha det, total perfektionist. Och det är svårt när man är 3,5 år. Detta gjorde att mina vantar åkte av och på många gånger och som vanligt stoppade jag dom i fickan. Där bilnykeln låg. En stund. Iaf inte när vi skulle åka hem igen. Jag gick lugnt tillbaka (jag är nästan impad över mig själv för det) och började leta. Gav upp, hämtade barnen och letade en stund till. I snöstormen som kunde dölja en mindre gris av ulligt, vitt täcke. Men jag hittade den, en dm ner mitt i backen. Åkte lugnt hem och gjorde fattiga riddare till barnen.

Dagens reflektioner i korthet:

• Svärdet och spiran, grymt bra serie.
• iPad, grym. Punkt.