Det har ju diskuterats en del om det för en tid sen. Men jag är lite sen. Ibland. Det händer i vilket fall som helst att jag gör det. Aldrig när jag borde göra annat förstås. Som att jobba t.ex Men ibland är det 5 minuter tills nästa patient och har inget lämpligt att fylla de minutrarna med. På en akutmottagning kan man alltid ta nästa patient, i princip iaf. Men det går inte hos oss, jag måste ju vänta tills de kommer. Så varför inte.

På 50-talet var det ovanligt att båda föräldrarna jobbade. Oftast var det förstås kvinnorna som var hemma. Det var inte heller svårt att leva på en lön. I dag är det tvärtom ovanligt att någon av föräldrarna är hemma vilket gör att våra arbetsplatser är fyllda av småbarnsföräldrar och förskolorna fulla med barn. Vi kan inte heller leva på en lön på samma sätt, så vi har just inget val. Och alla vet att barn blir sjuka. Precis som på 50-talet. Men skillnaden är att då fanns det redan någon hemma som självklart tog hand om det sjuka barnet. Nu måste någon vara hemma från sitt jobb. Så klart. Men det verkar komma som en chock för alla arbetsgivare. Det finns det inga resurser för. Egentligen borde alla arbetsplatser ha en extra person anställd bara som resurs för alla vabbande föräldrar. För de finns överallt, alltid. Så är det, så måste det vara. Om vi inte ska återgå till 50-talet förstås men det har nog ingen lust med.

Skulle vara ledig i mars var det tänkt. För att göra färdigt mitt examensarbete (helvetets jävla skitarbete!) Men så ringde dom i dag från mitt gamla jobb och bad så snällt så jag kunde bara inte kunde säga nej. Så jag jobbar typ halvtid där i mars. Hoppas bara min planering håller för arbetet :-/

Dagens reflektioner i korthet:

• Ambivalent, jajamen!
• Pizza är gott. Och kebab.
• In Flames Alias, fantastisk låt! A Sense of Purpose, fantastisk skiva!