I går hämtade vi den, min lilla Mini Cooper. Ännu finare i verkligheten.

Lillkillens andra fotbollsträning i dag. Hans första slutade i katastrof, han grät sig igenom största delen. När vi kom hem insåg jag varför, han var ju sjuk! Men den här gången var det kul. Lilltjejen var med, bajsade i skogen två gånger under timmen vi var där. Hon där!

Direkt efter hämtade vi upp pappan och drog till kusinens kalas. Så det blev en rätt sen kväll för de små.

Lillan har slutat med nattblöja. Tyvärr så kissar hon i sängen ungefär varannan natt. Ändå vill jag inte sätta på blöjan igen, gå ett steg bak. Så fasligt jobbigt är det inte att tvätta ett lakarn och jag har skydd på madrassen. Jag försöker ta upp henne innan jag går i säng så hon får kissa, tyvärr vägrar hon ibland och då kissar hon i sängen som ett brev på posten.

Dagens reflektioner i korthet:

• Tänk att allting alltid är mitt fel. Alltid. Inte bådas, mitt, bara. Det var som själva faan att det ska behöva vara så!

Hungrig och irriterad är jag. Mest irriterad för att jag är hungrig såklart, jävla idé att man ska bli smal *fnyser* Men så glad jag blir när det är gjort.

Utbildning/kandidatansvariga på kliniken fick pedagogiska rosen i dag. Även om jag inte stod omnämd på nåt sätt vet jag att jag var delaktig i den och det känns ju bra. Mindre bra känns det att de tydligen intervjuar läkare med leg. Om nån nappar innebär det troligen att jag är arbetslös. Tillsvidare. För faktiskt, om ingen nappar på att anställa mig är dom dumma i huvudet, jag är en bra läkare! Fast det låter lite positivt på ett annat ställe så jag har hopp. Och andra positiva saken är att jag pratade med en av läkarna angående arbetet jag borde gjort under utbildningen men aldrig fick arslet ur att göra. Och hon hade redan tänkt ut ett. Ska bli sååå skönt att få det där ur världen!

Dagens reflektioner i korthet:

• Pengar gör en inte lycklig, inte ens i närheten.
• Det är värdelöst att vara arbetslös, tom fast man har råd med det.

Dags för mat.

Vanligtvis gillar jag söndagar. Men den här var inge bra. Jag trodde tom ett tag där i förmiddags att jag skulle skilja mig. Det löste sig tack och lov men det gav ju denna söndag en taskig start minst sagt. Och så regnet förstås. Jag ville ju måla staket :-(

Jag är lite bakis också. Fast det är mer bittersweet.

Nya tag mot Beach 2010 i morgon. Måste ta tag i det här med motionen, kanske ska ta mig ettvarv i spåret på tisdag. Efter vi hämtat min nya bil i Stockholm. För jag har visst blivit med Mini :-)

Haft tjejkväll hos "grannen" Mycket trevlig tillställning. Är lite rund under fötterna men stavar hyfsat ändå...för den här bloggredigeraren, eller vad det nu heter, har ingen rättstavning. Får gå på känsla och google så klart. Gnällt och skällt av mig. Är nog normal ändå.

*puss*

Så var rösten tillbaka. Visserligen lite skrovlig och svag men går att höra på normalt avstånd. Men jag är hemma i dag ändå, delvis för att spara på rösten men fraamför allt för att sonen fortfarande är sjuk.

Det blommar så vackert överallt, jag blir helt lycklig!

I dag blev även min favoritväxt i vår trädgård tuktad. Det är en doftjasmin som växer på hörnet av huset. Åtminstone tror jag att det är det. De som byggde det här huset och mao också anlade trädgården var trädgårdsmästare så det är fullt av lustiga växter här och där. Men eländet har senaste åren blivit mer och mer en risig buske, fler döda grenar än levande. Så nu fick jag nog. Ut med sekatören i högsta hugg. Kanske dör fanskapet nu. Men då ryker den, hellre det än ha en halvdöd en som man river sig på. Klämma mig lyckades jag med också, så nu är jag stolt ägare av en blodblåsa på tummen.

Vad ska jag göra hela eftermiddagen då. Maken tyckte klippa gräset men bästa medhjälpare (sonen) är för sjuk och har somnat i sin säng. Kanske måla lite :-) Eller jag vet! Skruva sönder farstukvisten. Eller vad det nu heter, trappen med tak vid "finingången". Den ska iaf byggas om och då måste mao den befintliga plockas ner. Och det är ju alltid roligt att ha sönder saker :-)

Dagens reflektioner i korthet:

• Google kan användas till mycket. Rättstavning tex. Eftersom jag både är kass på ord och att stava dom använder jag det mycket, man får nämligen upp det rätta på förslag.

Rena sjukstugan här hemma i dag. Stortjejen är sjuk, ligger i sin säng och sover. Pojken är sjuk, ligger i soffan, snörvlar och tittar på Ewok-film. Själv är jag hyfsat pigg men har fortfarande ingen röst så det blir till att vara hemma. Nu blir det ju kombo med Vård av sjukt barn så det är ju ok. Men känns inte helt bra, fortfarande hänger ju mitt jobb löst på avdelningen. Men vad ska jag göra, jag kan ju inte jobba utan röst och jag är inte den enda som varit sjuk sista tiden av läkarna heller. Men ändå känns det inte helt bra. Sjukt att man ska ha sån press!

Men lilltjejen är på dagis. I dag är det Förskolans dag och dom som ville fick vara utklädda. Hon skulle gå som sjuksköteska/doktor (egentligen en sjuksköterske-uniform men hon vet inte vad det är så hon säger doktor) Men hon ändrade sig, sin vana trogen. Ville vara kirurg i stället (ja, vi har en sån utstyrsel, med munskydd och allt) Men när vi rotade i utklädningslådan efter den hittade hon tomtedräkten. Jackpot! Så det blev det. Mitt i sommaren.

Så där ja! Ett par timmar senare är staketet färdigmålat. Insidan iaf. Och drygt halva utsidan. I vilket fall som helst är målarfärgen slut. Igen.

Jag har inget att säga. Och absolut inte irl, jag har noll röst kvar. Så det vart en kort dag på jobbet, åkte hem efter lunch. Insåg nämligen att så länge jag var kvar så skulle jag prata. Det är obeskrivligt svårt är det att hålla käften!

Nytt försök i morgon. Men jag har inte så stort hopp, rösten håller nog bara ett par timmar *mutter*

Målat lite till på staketet i dag, nåt måste man ju göra när man inte kan jobba eller fika med vänner. 18 grader i poolen i dag, hade inte sonen varit hos kompisar och lekt hela kvällen hade det nog blivit premiärdopp för honom.

Vika tvätt till Californication, kvällsnöje hos familjen P.

Tappade rösten i dag, till allas glädje. Antingen har folk viskat åt mig eller bett mig hålla käften *mutter* Blev inte så mycket gjort av den anledningen, det är svårt att prata med patienterna. Tack och lov försvann den inte helt förrän efter ronden.

Tomt på avdelningen, jag saknar underkollegan A.

Har tänkt på en sak, i dessa valtider. Alla vill ju egentligen samma sak, att medborgarna ska vara friska och lyckliga. Men hur man ska få det, vägen dit, det man tror kommer fungerar bäst, det är skillnaden. Ibland tror jag folk glömmer det när det diskuterar, det verkar som om de tror att den andra vill illa i sin politiska tro.

Dagens reflektion i korthet:

• Jag är gift med lammkött, snyggt lammkött :-)