Jag tycker synd om mig själv för jag är sjuk. Eller inte eftersom det gör att jag måste vara hemma men lämna barnen på dagis. Så inte så synd om mig. Tittat på två Katherine Heigl-filmer. Vikt en fruktansvärd massa tvätt. Tyckt att jag minsann är så gott som frisk. Tills jag försökt göra nåt, då har jag ändrat mig. Blir hemma i morgon också.

Dagens reflektioner i kjorthet:

• Två lintotteungar som sjunger engelska julsånger och ritar, kan vara det mysigaste som finns.

I dag sa min man att jag har många kurvor men inga veck. Det gillar jag. Han också.

Hade inga patienter i dag så det blev en ledig dag, möten kan jag vara utan. Tydligen låg Cosmic nere hela dagen dessutom så jag hade väl ändå inte kunnat gjort nån nytta. Så jag tittade på en film, The Backup plan, Med J-Lo och han från Moonlight...Alex O´loughlin kanske? Snygg är han iaf och han var nog mer naken än hon. Hon var gravid i princip hela filmen så det passade sig kanske inte. Fast jag väljer att tro att hon inte är så snygg naken längre helt enkelt. Men det var han. Så där film, rätt bra story men så överdriven så jag blev less ibland. Min dotter ser ut som J-Lo, KontaKinte-rumpa och geting midja. Så ser inte jag ut. Alls. Borde egentligen sett den ihop med maken, då hade vi kunnat dreggla ihop. Titta ute, äta hemma.

Dagens reflektioner i korthet:

• The walking dead. Bra serie. Årets julkalender, dålig.

Efter att ha gjort otaliga gynundersökningar har spänningen, eller vad man nu ska kalla det för, försvunnit. Helt. Är bara en av många kroppsdelar. Måste vara svårt att vara lesbisk gynekolog, totalt avsexualiserad. Samma gäller för hetro urolog. Fast det förstås, de flesta kvinnor tänder inte på penisar PUNKT. Manlig hetro gynekolog däremot. Vill inte ens tänka på det.

Ibland händer det grejer. Liten dement tant (med mustasch och skägg, helt ovidkommande) hade trillat utanför och kört in glasögonen i näsroten. Några stygn senare var hon som ny. Typ.

Dagens reflektioner i korthet:

• Fler bebisar åt folket!
• Men varför måste folk lukta så illa!?

I dag var det bara jag och minsta dottern hemma. Liten familj. Tänk att jag en gång i tiden jämt hade sån liten familj, känns overkligt, annat liv liksom. Overkligt trött dessutom, känns inte som om jag kommer stå upp så länge till.

Nu så, färdiggnällt!

Annars går vi mot juletider, som alla vet. Så härligt, jag älskar julen. Ser fram emot en heldag hos mamma och pappa med alla syskonen med barn. Vi blir många!

Såg Böda camping i går. Vart hittar dom alla idioter, inte en enda var riktig i huvudet.

Hörde förresten att läkarkandidaterna är duktiga på att knarka. Låt mig säga så här, förvånar mig inte.

Annars tillbringar jag mycket tid med att göra för och emotlistor. För leder just nu. Och gör jag inte det så förundras jag av människor. Visserligen gör de mig galen men samtidigt, shit vad fascinerande det är med människor.

Se där, 3 st betraktelser över en galen värld.

Det ska visst vara vinter i det här året också. Visserligen har det gjort november mindre grå och...lång. Men riskerar att göra själva vintern oändlig också. Fast jag får ju lite sommarpaus i slutet av februari.

Skam den som ger sig! Nu är en madrass bäddad på golvet igen för nu SKA jag få sova utan sur 3,5-åring som sparkar mig revbenen på nätterna för att hon tycker att jag ligger i vägen. I min egen säng!

Dagens reflektioner i korthet:

• Det bästa med mitt arbetsrum är dess placering. Det ligger nämligen precis där alla mammor ställer barnvagnarna. Så jag får skåda små supersöta bebisar och höra när deras stackars föräldrar försöker få ner deras små skriksvettiga, knubbiga kroppar i ytterkläderna utan att bryta ihop.

Detta har blivit en bortglömd plats i cyberrymden. Jag har bara inte tid. Har jag tid nu? Inte riktigt men de små ligger på golvet brevid mig och är ovanligt sams (ta i trä!) och ritar med formar, såna där i plast med hål i ni vet. Så jag surfade. För det har jag ju tid med. Knappt det heller ärligt talat men man måste ju prioritera. Hamnade på en gammal väns blogg. Roligt, skrattade högt flera gånger, tänkte till några fler. Insåg att jag borde kanske skriva lite i min egen. Eller inte, man kan ju sluta. Ligger inte för mig bara, gillar dessutom det här egentligen. Och tanken är ju att det ska bli mer tid framöver...hur jag nu tänkt lösa det, dygnet lär fortfarande ha 24 timmar. Men är man optimist så är man.

När jag tänker efter så innebär det mesta jag tänkt att ägna den här bloggen åt i framtiden MINDRE tid. Ja ja, man kan inte få allt här i livet. Och kanske kan jag omprioritera lite. För välstädat hem är inte nödvändigt..fast kanske ändå hälsobefrämjande, både för kropp och själ. Men vällagad mat då, model långkok? Så var det hälsan igen. TVn då? Just ja, har redan rensat bort det. Promenaderna med vännerna då? (desperat nu) Garanterat viktigt för hälsan, annars hade jag ALDRIG överlevt denna höst. Jobbet? (viskar försiktigt) Taget! Om jag bara kunde välja, sitter inte i den sitsen just nu men sen, då jävlar väljer jag bort heltiden.

Oj vad länge sen. Här har det hänt grejer.

Jag har fått AT. I Enköping. Precis som jag ville. Börjar den 28 mars.

Sen bad jag om förlängt vik på jobbet. Det fick jag inte, de hade inte råd. Men så ändrade de sig i dag så nu har jag anställning tills 1 februari. Jihoo!!

Jag bad i onsdags om en superonsdag. Det blev det inte. Det blev en superfredag istället.

Halloween-middag hos "grannarna" i morgon. Alla ska klä ut sig, vet bara inte till vad. Maken tcker min sjuksköterskeuniform skulle passa...tror inte det :-) Klassisk häxa kanske?

Vår nya soffa dök upp i dag. Synd bara att de glömde packa ner skruvar, ben och stora mattan vi också köpte. Klåpare! Oj vad de ska få kompensera i morgon när jag hämtar grejerna.

Jag blir bara mer och mer lik min far. Sitter i bilen och lyssnar på hårdrock. Om jag blundar och tänker på honom är det så jag ser honom. Lite lätt förvirrad och med nära till skratt, logisk men empatisk och snäll är också likheter. Må han leva för evigt.

Jag känner mig ofta ganska värdelös som läkare har jag kommit på. Kanske är det här husläkeriet inget för mig. Åtminstone vet jag med mig att jag känner mig bättre till mods varenda gång jag får se en röntgenbild eller hålla i en skalpell...eller åtmintone nåt vasst som får patienten att blöda. Jag längtar till AT när jag får gå runt på olika avdelningar igen....trodde aldrig jag skulle känna så! Men då får jag verkligen känna efter vart jag hör hemma.

Vill mest ha semester faktiskt. I brist på det tänkte jag gå så mycket som möjligt. Vi har stegtävling här på jobbet. Inte mot varandra alltså utan mot andra vårdcentraler. Och gå är ju mitt nya nöje så jag hänger på. Började första tävlingsdagen med att glömma stegräknaren. Förvirrad var det ja *mutter*

Måste prata med chefen om förlängning på viket...*pust*