Jag blir bara mer och mer lik min far. Sitter i bilen och lyssnar på hårdrock. Om jag blundar och tänker på honom är det så jag ser honom. Lite lätt förvirrad och med nära till skratt, logisk men empatisk och snäll är också likheter. Må han leva för evigt.

Jag känner mig ofta ganska värdelös som läkare har jag kommit på. Kanske är det här husläkeriet inget för mig. Åtminstone vet jag med mig att jag känner mig bättre till mods varenda gång jag får se en röntgenbild eller hålla i en skalpell...eller åtmintone nåt vasst som får patienten att blöda. Jag längtar till AT när jag får gå runt på olika avdelningar igen....trodde aldrig jag skulle känna så! Men då får jag verkligen känna efter vart jag hör hemma.

Vill mest ha semester faktiskt. I brist på det tänkte jag gå så mycket som möjligt. Vi har stegtävling här på jobbet. Inte mot varandra alltså utan mot andra vårdcentraler. Och gå är ju mitt nya nöje så jag hänger på. Började första tävlingsdagen med att glömma stegräknaren. Förvirrad var det ja *mutter*

Måste prata med chefen om förlängning på viket...*pust*

 

KD

18 oktober 2010 19:58

Hur länge ska du vara där?
Jag trivs kanon på mitt jobb men är inte säker på att jag vill vara kvar. Det är helt enkelt för mycket jobb.

 

Morgana

18 oktober 2010 21:40

Ja, nu känner jag ju inte din pappa. Men annars håller jag helt och hållet med om hela första stycket. Du är så härlig!!!

Kram på dig
/M.

http://queenofnight.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En liten historia, direkt frän verkligheten, 5 minuter ur en mammas liv. Reser mig upp för att hämta en kudde till dottern. Tar med två tomma glas från bordet, lite kläder som ändå ska in i hennes rum och en teckning som brorsans hennes gjort som ha...

Varde Cosmic. Skiten fungerar perfekt i dag, hallelulja! Tänk, tiden läkar alla sår. Jag har iaf fått skorpa på mitt. Och ett förtydligande, tydligen har grejer missuppfattats, my bad. Min man har INTE varit otrogen, det finns andra sätt at...

Mindre arg. Mer ångest. Väldigt mycket mer trött. Kortare stubin. Mer magont. Smalare. Tacksam. Klokare. Fortfarande äcklad. ...

Känns som ett bra tema just nu.  Lyssna och njut.     Och fantstiska Loppan dansar på bästa hårdrocksmanér när mamma spelar musik. Så jag ler. För hur kan man låta bli. Men gråter gör jag inte. Fast vad nära det var när jag var...

En sunkig dag som denna borde Gud kunna vara lite schysst. Men nej, han ser till att hela journalsystemet strejkar. Så frustrationen flödar. Jag andas 10 djupa andetag och går ut från mitt rum.   Alla undrar, vad har hänt? Jag är sårad. Jag är ...