Överleva midsommar. Det var ungefär så höga krav jag hade. Så jag fick på plussidan som tusan för det var både trevligt och soligt. Men jag höll på att ställa till med osämja på slutet, sista halvtimmen så där. Det kom objudna gärster sista dagen, inte våra vänner alltså utan svågerns. Med sig hade dom två ganska små barn. Själv hade jag lovat 6-åringen att spela kubb innan vi åkte hem och det tänkte jag göra. Dock inte med en 6-åring, två 5-åringar, en 4-åring, en 3-åring och en 2-åring. Det kändes faktiskt tom farligt att försöka sig på. Så jag sa att det var från 6 år och uppåt. Varpå deras 5-åring bröt ihop. Och då tänkte minsann föräldrarna åka hem (so what, jag bjöd dom inte) och svägerska frågade om det var nödvändigt att spela. Och ja, det var det, lovat är lovat. Jag är så förbannat vänlig jämt, ler och lagar mat åt gäster utan att klaga men när de ska rucka på mina planer och löften till mina barn, då får det vara nog! Men en match senare var de kvar, åkte iofs hem efter att sagt adjö. Och inte nämdes det mer av svägerskan heller. Kanske för att deras två barn verkade tycka att det var helt ok att bara titta på.

Annars är jag numer inte läkare utan snickare/målare. Med rosa långa naglar, sånt som är förbjuden inom landstinget. Staketet är snart färdigmålat och idag har det handlats virke till trappen på framsidan och poolkanten. Det kliar i fingrarna att börja såga.

Dagens reflektioner i korthet:

• Finns det nåt sötare än små brunbrända nakenfisar med blond, rufsigt hår. Som dessutom är mina.
• Borde jag ändra inledning på bloggen nu, jag är ju inte ens i närheten av Thoraxkirurg längre?