Nja, mycket sånt blir det inte från mig iaf, jag har tappat den. Totalt. Har varit hörbar ca 2 timmar på tre dygn. Min man säger att det är som om någon tryckt på min mute-knapp. Om jag hade nån. Grannen önskar att hans fru hade en hon också. Därför har han hängt här i tid och otid de senaste dagarna.

I denna stund är familjen (minus sovande treåring) på väg till stan för att hämta svärfar. Han skulle flygit hit med Brittish airways i dag men de fick ställa in, Heathrow har lite snöbekymmer. Kan man säga. Så han bokade om till SAS. Samma dag, samma flygplats. Den avgick 35 min försent bara. Vinterdäck, piloter utbildade i snökörning, egna plogbilar från Volvo/Saab? Vad vet jag men hit kommer han iaf, mot alla odds. Barnen är överlyckliga, det var många tårar som kom när de förstod att farfar kanske inte skulle hinna hit till julafton. Och då ska jag säga er att alla julklappar redan är här så det är inte de dom tänker på.

Spanat in diverse olika matlagningsprogram från andra sidan pölen, allt för att få lite idéer till vår traditionella engelska julmiddag på juldagen. Nytt för i år blir citrusvariant på kalkonen.

Dagens reflektioner i korthet:

• Tappat all tro på det allsmäktiga kortisonet. Tryckt i mig 12 st på inrådan av Dr Tönnesen, inte en tillstymmerlse till röst fördet.
• 27 minus, det är jävligt kallt!
• För många julklappar under granen, i år, igen.